I veckan har jag läst om två fascinerande möjligheter till avlyssning. I båda fallen handlar det om teknik som analyserar vibrationer. Det ena handlar om sånt som inte syns, det andra om sånt som inte hörs.
I veckan har jag läst om två fascinerande möjligheter till avlyssning. I båda fallen handlar det om teknik som analyserar vibrationer.
I det ena fallet rör det sig om vibrationer som inte syns med blotta ögat. Forskare vid MIT har utvecklat en algoritm som kan återskapa ljud från vibrationer som syns på höghastighetsfilm. I ett av experimenten filmas en påse med potatischips genom en ljudisolerande glasskiva.
I det andra fallet rör det som om vibrationer som inte det mänskliga örat kan uppfatta. Forskare vid Tel Aviv University har blivit nominerade till en Pwnie för sitt sätt att lyssna på en processor och bakvägen kunna räkna ut den privata nyckeln i GnuPG.
Det senare exemplet innebär klara integritetsproblem, men även det förra kan givetvis användas på minst sagt tveksamma sätt.
Men det finns andra tillämpningar för vibrationsanalys. I det senaste inslaget av BBC:s podcast Click hör jag om ett armband med en liten sensor som känner igen en myggas vingslag – och där ambitionen är att kunna särskilja en mygga som bär på malari från en som inte gör det och därmed kunna varna personer i närheten!