På måndag slår Apple upp dörrarna till ”spelhallen” Arcade. Runt hörnet väntar Googles plattform Stadia. Vad jag är nyfiken på? Hur nya affärsmodeller påverkar utvecklarnas sätt att locka spelare till spelen.
Jag har en teori: Mycket av den oro som luftas kring digitalisering och teknikutveckling, både i den offentliga debatten och i mer privata sammanhang, egentligen handlar väldigt lite om själva tekniken. Skrapar man på ytan visar det sig ofta att det istället är affärsmodellerna som är det man har problem med.
Ta diskussionen om skärmtid. Jag hör till dem som in i det längsta försöker undvika begreppet över huvud taget. Av den enkla, och ofta upprepade, anledningen att det inte går att klumpa ihop allt det som en telefon kan användas till i ett enda begrepp (alltså ”skärmtid”) och sen med bergfast övertygelse slå fast att skärmtid antingen är bra eller dåligt.
Det beror helt enkelt på. Det beror på vad som händer på skärmen.
En del av det är spel. Idag ofta med annonser eller någon slags freemium-modell. Gratis att komma igång, men sedan med olika i-spel-köp som genererar intäkter till utvecklaren. Kopplat till de här intäktsströmmarna finns också olika sätt att locka spelarna att komma tillbaka. Fortnite har exempelvis sina ”säsonger” med nya skins och andra tillbehör som lockar fram plånboken med några veckors mellanrum. Andra spel har ett upplägg som får spelaren att plocka fram telefonen ett par gånger om dagen för att inte missa viktiga händelser.
Men om intäkterna inte kommer från i-spel-köp eller annonser, hur kommer det att påverka utvecklarnas designval?
Med start på måndag går det att börja skönja svaret på det. Då lanserar Apple sin ”spelhall” Arcade, en prenumerationstjänst som kommer att kosta fem dollar i månaden. För den pengen får kunderna tillgång till ett hundratal exklusiva speltitlar, utan vare sig annonser eller i-spel-köp.
Senare i höst lanserar Google sin spelplattform Stadia, där det också finns ett prenumerationserbjudande i form av Stadia Pro.
I vilken utsträckning prenumerationsmodellen kommer få genomslag i själva spelen beror givetvis till stor del på hur Apple och Google valt att fördela pengarna till utvecklarna. Om det finns en tydlig koppling mellan spelad tid och intäkt, vilket i alla fall inte är en orimlig gissning, är det inte säkert att det syns över huvud taget.
Men kanske använder både Apple och Google andra sätt att påverka utvecklarna. Företagen är givetvis väl medvetna om den globala diskussionen om skärmtid, vilket bland annat syns i funktioner som Skärmtid i Apples iOS-prylar där det går att få veckorapporter om hur telefonen eller plattan har använts. Om man tänker sig att Arcade, i till viss del också Stadia, har ett innehåll som vänder sig till barn och ungdomar men en affärsmodell som tar sikte på föräldrarna (som självklart kommer tycka att det är skönt att betala en fast månadsavgift och veta att barnen slipper annonser och att de själva inte behöver bidra med ytterligare köp i spelen), då kanske det kommer att synas i spelens upplägg också. Färre krokar som får spelaren att känna sig tvingad att komma tillbaka, mer fokus på att det ska kännas roligt.
I min dator finns ett utkast till en längre text om oro för digitalisering kontra oro för affärsmodeller. Idag fick det bli det här kortare resonemanget. Om du skriver upp dig som prenumerant på mitt nyhetsbrev här nedanför kommer du inte missa när jag blivit klar med den längre texten.