Efter BYOD och BYOAI dags att fundera på BYOA

Vad händer när enskilda medarbetare inte bara tar med egna verktyg till jobbet, utan egna medarbetare? Efter “bring your own device” och “bring your own AI” är det dags att fundera på “bring your own agent”.

Diskussionen kod-skrivande AI-agenter handlar i första hand om hur förutsättningarna för mjukvarubolag förändras och vilka konsekvenser det i förlängningen får på arbetsmarknaden i stort.

Men ju mer tid jag som icke-programmerare tillbringar med Claude Code för att bygga små skräddarsydda lösningar till mig själv har jag också börjat fundera på BYOA: Bring your own agent, AI-baserade agenter som både kan användas för att utföra arbetsuppgifter och för att skriva skräddarsydd kod, och som i förlängningen dessutom innebär “skugg-organisation” som ett begrepp att förhålla sig till.

Nyfiken på vad ni tänker om det här.

Den första BYO-förkortningen handlade om prylar, bring your own device. Sen har det bland annat fortsatt med s som i services, när anställda började synka jobbfiler mellan prylar med tjänster som Dropbox, och på sistone BYOAI, där AI inte behöver någon förklaring.

För arbetsgivare anställda som använder egen teknik hela tiden varit en balansgång mellan möjligheter och utmaningar.

Med egna prylar och egna tjänster handlade chefernas oro i första hand om informations- och it-säkerhet, att känslig information skulle hamna på avvägar eller att en privatägd pryl skulle bana väg för hackare in i organisationens system. Men att använda Google Docs för att kunna skriva på ett dokument från vilken pryl som helst istället för att använda Microsoft Word i jobbdatorn var ingen egentlig förändring i hur eller vad de anställda använde tekniken till. Bara var.

Med BYOAI, det vill säga en prenumeration på Claude eller Gemini när arbetsgivaren inte har börjat rulla ut generativ AI, förändras även hur och vad. Chattbottarna kan i det sammanhanget jämföras med praktikanter som aldrig gått igenom en normal rekryteringsprocess. I vilken grad de här assistenternas förmågor får genomslag i slutresultatet och på vilket sätt beror på “handledarnas” förståelse för deras förmågor. Vad kan de? Vilka uppgifter är lämpliga att lägga ut på dem? Vad ska man se upp med? Det här hanteras i många organisationer just nu genom utbildningar i generativ AI.

Och så har vi nu BYOA, till och med BYOC (bring your own code) när agenterna används för att skriva kod åt enskilda medarbetare. Fortfarande är det de stora språkmodellerna som står för förändringen, men i de här fallen genom att inte bara fungera som praktikanter som gör vad blir tillsagda. Agenterna blir en hel avdelning nya digitala medarbetare som kan förändra själva processen under ledning av en anställd.

Den förflyttning som nu diskuteras som en utmaning för hela mjukvarubranschen handlar relationen mellan företag. Att kunder slutar köpa kod och istället skriver den in-house. Men vad händer när de möjligheterna tas hela vägen till individnivån?

En egen telefon eller en egen prenumeration på Claude är verktyg som fungerar som ett stöd i arbetet. Egna agenter kan automatisera arbetet i sin helhet och förändra processer, interagera med befintliga system via API:e och fatta egna beslut. BYOAI innebär att ta Claude till hjälp för att formulera ett svar på ett mail. BYOA att en agent håller koll på inkorgen, hämtar uppgifter som behövs från olika system, och själv skriver och skickar ett svar.

Samtidigt behöver arbetsuppgifterna de får ta sig an inte vara så djupt in i organisationen och förändra vad som görs, utan bara hur. Många av de Python-skript jag låter Claude Code skriva åt mig är exempel på det, personliga kodsnuttar som löser friktionspunkter för mig men aldrig är med i något som ens liknar beslutsfattande eller interagerar med vare sig känsliga system eller information.

Parallellt med diskussioner om tidigare generationer av bring your own har de organisatoriska utmaningarna formulerats som skugg-IT och mer nyligen skugg-AI. Skugg-IT handlade om verktyg som inte var förankrade i ledningen. Skugg-AI om ett slags praktikanter som inte heller var clearade med cheferna.

I diskussionen om vad kod-skrivande agenter förändrar i mjukvarubranschen beskrivs ofta hur programmerare blir chefer för en hel stab av digitala medarbetare. Om det gäller för oss icke-utvecklare också finns här att fundera på för ledningsgrupper: Hur hitta en balans mellan utmanande “skugg-organisation” och medarbetare som utnyttjar tekniken på ett smart sätt?